Linda Nilsson

Hejsan Hoppsan Världen!

Jag har en nedräkning, två timmar kvar.

Ser att ni har blivit väldigt många som tittar in på min lilla värld på denna blogg. Kan ni inte säga ett litet ord som en kommentar? Så jag kan få se vilka ni är? Ni gör mig glada! Kram till er!

Hoppas att ni lyssnat på låten i förra inlägget? Jag vet att det kan känns onödigt jobbigt att lyssna, och man tänker det kan vi göra senare...Men ni måste verkligen göra det! Hela låten är så fin, den går nu på repeat! Så imorgon kommer jag troligtvis vara less på den så skynda, skynda! Haha.

Det är sol ute och jag känner för att min pojkvän ska skaffa lite balkong möbler just nu, vill dricka saft! Jag läste i tidningen idag det var om - Vad stockholmarna tycker och tänker om UMEÅ. Ja, för det första säger de att det är väldigt kallt här upppe, det är knappt någon sol, vi är lite tröga osv, osv.


Jag vill bara säga till er stockholmare att:


1. Det kallas kläder, ni har inga kläder på er därför är det kallt och för det andra så sitter jag i en sommarklänning just nu och njuter av solen.


2. SOL? Vi har väldigt mycket sol, solen går aldrig ner hos oss nu på sommaren, hos er försvinner den typ vid halv nio på kvällarna! Och nu är klockan halv åtta och den står mitt på himlen och lyser så fint!!!


3. Vi är inte tröga det är ni som inte riktigt är 100 bara så ni förstår inte våran smarthet, hihi. För det andra så är vi de snällaste människorna som finns. Snacka om att jag är en stolt norrlänning!

Hoppas inte mina göteborgsvänner läser detta..Haha.

Efter 4 timmar sitter jag nu fortfarande på samma plats..

sitter och verkligen försöker skriva på mitt fördjupningsarbete. bara jag kvar nu, jag håller ut! tre stycker har redan kommit och gått, haha. sitter och lyssnar på musik som jag lyssnade på förut, lite något åt deppmusik fast väldigt fin musik. Melissa Horn är nu igång, och jag längtar tills jag skrivit klart.

Hur ska man summera kvällens trevligheter? Igår var en himla bra dag, lagade middag med de finaste människorna och det var för längesen sist, mer sånt till oss! Fikade och pratade och skrattade och ni är verkligen guld värda!

Det är ännu en morgon, och jag har sovit sedan halv nio igår kväll känner mig fortfarande trött? Vad kan detta bero på? Sitter med en kopp kaffe och försöker piggna till.

Har haft en fantastisk dag.

Måndag morgon, veckorna går och sommaren närmar sig. Det känns underbart skönt måste jag säga! Längtar efter varma sommarnätter då solen inte har gått isäng än..Då man kan ligga och njuta av att bara va. Inte känna stressen inför alla slutprov. Det jag har att göra nu är naturkunskapsprovet på onsdag.

Godmorgon, jag klickar in på en god väns blogg nu på morgonen..

Solen skiner, mina armbågar gör ont. och molnen har kommit fram.



Jag tittade alldeles nyss på billiga flygbiljetter någonstans till ingenstans..Hade varit väldigt skönt att sätta sig på ett flyg som tar mig till något varmt härligt stället där det blir bäcksvart på nätterna och värmen finns fortfarande kvar, syrsorna spelar och man har en sådan där tunn blus över axlarna för att man är solbränt...Man stiger upp på morgonen och det enda man har att bekymra sig över är hur mycket solkräm man har kvar så man inte bränner sig...Jag vill bara vara..Vill någon hänga med till det där stället där man bara kan få känna lugnet av att bara få vara..Inte behöva tänka så mycket.


Bara känna att man kan leva i nuet, som man ska göra

Underbara vecka, ny vecka, nya utmaningar? Eller hur man nu brukar säga. Trodde att denna vecka skulle bli lugnare med allt pluggande och så men inte det. Har slutprov i gehör och musiklära, slutprov i ljudteknik och nationella i maC..Känns som att plugghögen inte vill bli mindre i alla fall...Men men, efter denna vecka då ska det kanske vara borta...


Det sägs att det är en månad kvar till sommarens härliga lov. Om det känns? Nej. Faktiskt inte. Nu kommer det här deppiga humöret fram. Men jag är så fruktansvärt skolless så det finns inga ord. Det enda positiva att komma till skolan nu är mina underbara fiinisar till vänner, vad skulle det vara utan er? Ni är bäst helt enkelt!

Att sitta på balkongen och se solnedgången är nog det bästa med att Jonas har lägenhet på sofiehem..Att blicka ut över älven och samtidigt se solen gå ner...Sitter nu på en prickig picknick filt och längtar till sommaren kommer, och det känns som den närmar sig med stormsteg...Underbart säger jag bara! Den är efterlängtad!

"Somliga går med trasiga skor och vad beeroor det på"

Måste bara säga att först ligga hemma med feber över helgen och sedan inse att man har drabbats av magsjuka. samtidigt som man har slutprov, snacka om grym kombination. Men jag känner mig bättre måste jag erkänna, men långt ifrån okej.

Livet blir så mycket enklare om du tar och ler, visa upp ditt leende och tänk positiva tankar.

Att ta varandra förgivet är vi människor bra på att göra. Vare sig vi menar det eller inte. Du som har den där pojken som ligger bredvid dig som lägger sin arm runt dig, rör vid din kind och säger "Jag tycker om dig precis för den du är" Den pojken som säger "Jag har flyttat 113 mil för din skull" Pojken som säger att hela världen blir så mycket bättre när just du är vid hans sida. Han som säger att han förälskade sig i din insida. Han som säger att han inte vill sitta och titta på solnedgången själv en höstkväll i oktober. Han som säger att han kan sätta sig på nästa buss precis efter man har tagit farväl, han som säger att den här helgen en vanlig september morgon har varit den bästa helgen på väldigt länge, bara för att han fått vara med dig. Han som säger att ditt leende får honom att le ännu mer. Pojken som säger att han vill måla himlen rosa för att du ska förstå att du är hans första val.

Somliga går med trasiga skor och vad beror det på? Det är frågan det. Men idag vaknade jag av att min Jonas hade dukat fram frukost till mig och det var väldigt mysigt! Och det är så att Jag och Jonas vi firar 6 månader idag. Tänk att det var 6 månader sen vi sa att det skulle bli vi. Jag minns att vi låg sida vid sida i din säng nere i Kungsbacka, lite söder om Göteborg..och pratade i timmar och sen kom vi in på det, och sa visst är det vi nu?