vad glad jag är och se dig, sa han
det är en väldigt tidig höstmorgon, jag vet kära vänner det är höst. snön har även kommit till oss fast i norra delen av sverige -lappland. och även fast många tro sig tycka att sommaren inte ska ta slut så tycker jag om höstens kyla, den påminner mig om förra året. känslan i magen förra året, då det var frost på marken och luften kändes så lätt att andas in. känslan av ett lyckorus som flög genom hela kroppen...
det var då jag precis hade kommit hem från en underbar helg i stockholm, jag hade tillbringat flera timmar på en nattbuss som dränktes av tårar fallande ner mot kinden, bland massvis med olika människor som var på väg någonstans. det var höst, jag var glad men kände ändå den där oron i magen, oron av att bli sårad ännu en gång.
sedan hände det något för precis ett år sedan bestämde sig den här fina pojken att boka en tågbiljett och tillbringa flera timmar sittandes i en sittvagn bara för att visa mig att jag var ett första hands val. ingenting hade hänt mellan oss utan det var just att det skulle kännas bra i början. jag minns den känslan av att veta att han bokat biljetten som förde honon till norra delen av landet och att om en vecka skulle han sitta bredvid en. det var både en orolig känsla men samtidigt så började de finnas fjärilar i magen bara för att allt var så spännande..
efter en sommar, efter en helg, efter flera absolut för långa telefonsamtal, efter en veckas väntas, så stod han på den platsen där jag har gått förbi flera gånger, han var i samma stad, han andades samma luft som jag, han hade ett leende på läpparna och det första han sa var att - vad glad jag är och se dig!
Kommentarer
Postat av: maria
:')
Trackback
